Ett av de mest kända namnen inom den svenska lyrikvärlden är onekligen Tomas Tranströmer. Om man inte redan kände till Tranströmer innan dess, kunde man knappast undgå att höra talas om honom år 2011, då han vann Nobelpriset i litteratur. Priset tilldelades honom efter att han under många år varit en förhandsfavorit när man diskuterat årets Nobelprisvinnare. Tranströmer fick också priset i rättan tid, då han dog bara fyra år senare, i mars 2015. Han var då 83 år gammal. Tranströmers poesi har uppskattats långt utanför Sveriges gränser, då hans verk (ett drygt tiotal diktsamlingar och böcker) har översatts till ungefär sextio olika språk.
Tranströmer föddes i Stockholm, och växte dels upp i innerstan, på Södermalm, dels på en ö i Stockholms skärgård. Skärgården skulle senare bli ett återkommande inslag i Tranströmers diktning, något som tydligt visar hur stor inverkan även tidiga upplevelser har på ett skapande sinne. Under sin studietid valde Tranströmer att läsa litteraturhistoria och poetik vid Stockholms högskola, liksom psykologi; han tog yrkesexamen som psykolog, och arbetade som sådan under större delen av sitt liv, på en rad olika platser (bland annat vid en anstalt för unga kriminella och vid Arbetsmarknadsinstitutet i Västerås).
Hans debut som poet kom redan när han var 23 år gammal, år 1954, i form av diktsamlingen 17 dikter. Det var en av de mest omtalade debuterna inte bara det året, utan det årtiondet, och många hyllade redan då Tranströmer som ett geni. I sin debut använde sig Tranströmer av bunden vers. Han har genom åren också blivit känd för sina metaforer och sitt bildspråk, som ger ett mystiskt och naturlyriskt inslag till ett diktspråk som annars har beskrivits som vardagligt. Något annat som Tranströmer anses bemästra särskilt väl är att kunna uttrycka en mycket komplex stämning med bara ett fåtal meningar eller ord.
Detta ställdes på sin spets efter att Tranströmer drabbades av en stroke i slutet av 1990. En av konsekvenserna av stroken var afasi, vilket försvårade skapandet av lyrik för Tranströmer avsevärt. På grund av detta övergick Tranströmer allt mer till att skriva haikudikter, som ju är korta till sin form, istället för att skriva de långa dikter som tidigare varit vanliga för honom. Han skrev också om sina svårigheter i diktform i samlingarna Sorgegondolen och Den stora gåtan.
Tranströmers diktning har inte bara prisbelönats i form av Nobelpriset; han tilldelades också Neustadspriset år 1990, som är USA:s främsta internationella litteraturpris. I och med att han fick Nobelpriset 2011 sällade sig därför Tranströmer till den lilla skara av bara fyra författare som har tilldelats båda dessa priser. Förutom Tranströmer själv är det endast Czeslaw Milosz, Gabriel García Márquez och Octavio Paz som har lyckats med samma bedrift.
Om du älskar Tranströmers poesi, och vill ha ett eget krypin där du kan sitta i lugn och ro (borta från exempelvis högljudda familjemedlemmar) och läsa hans och andra poeters lyriska skapelser, är ett bra alternativ att bygga ett attefallshus på tomten. Då kan du till och med somna med diktsamlingen i handen, och övernatta i attefallshuset, eftersom det får inredas som en bostad.
